Erik Öberg (L) skriver en intressant artikel om att vara lokalpolitiker i Lidingö Nyheter.

”Jag vill ha en debatt som är saklig

För ungefär två år sedan tog jag steget från att vara en allmänpolitiskt intresserad medborgare till att bli partipolitisk aktiv. Efter valet i höstas fick jag förtroendet att representera Liberalerna i kommunfullmäktige.

Det första som hände var att det blåste upp till storm. En folkstorm som, vad jag har hört, saknar motstycke. Jag följde visserligen debatten om den numera famösa snabbcykelbanan men den var en ljum västanfläkt i jämförelse med debatten om politikernas arvoden.

Det bästa vore om dessa folkstormar inte skulle behövas. Det bästa vore om politikerna alltid fattade rätt beslut. Men politiker är människor och människor felar.
Det är i grunden bra att Lidingöborna bevakar politiken och reagerar när politikerna hamnar snett. Lidingöbornas engagemang är en ovärderlig tillgång för oss politiker. Det ökar intresset för politiken och vitaliserar demokratin. Det leder också, som jag tycker bägge dessa fallen visar, till bättre beslut.

Personligen tar jag mycket hellre den övergående känslan av misslyckande att riva upp ett felaktigt beslut än det bestående lidandet att leva med ett genomfört dito.
Jag hoppas att många av de som har engagerat sig i dessa frågor tar chansen att kanalisera sitt engagemang i ett politiskt parti. Det är roligare än vad man kanske kan tro. Jag har fått ett varmt välkomnande i Liberalerna men det finns många partier att välja bland.

Även om vi nu verkar hamna rätt i arvodesfrågan så är jag besviken på hur debatten förts i sociala medier. Jag har full förståelse för att den enskilde kommunmedborgaren, i affekt, kan snudda vid gränsen för vad som är acceptabelt i ett sansat demokratiskt samtal men jag hade inte förväntat mig att företrädare för politiska partier skulle göra det.

Jag hoppas att vi framöver kan föra en debatt där vi skiljer på sak och person, på politik och person och med vetskapen att de åsikter som förs fram av våra partiföreträde i första hand är partiernas ställningstagande och inte nödvändigtvis individens.

Jag vill ha en debatt som präglas av respekt för meningsmotståndaren, saklighet och intellektuell hederlighet. Kort sagt, vi borde ha samma goda debattklimat på nätet som vi har i kommunfullmäktige.

Man brukar tala om ett ökat politikerförakt. Visst kan det öka av att vi fattar felaktiga beslut men jag tror att det i ännu högre grad späs på av hur vi bemöter medborgarna och varandra.

Jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt att alla de som är politiskt aktiva här på Lidingö är det för att tjäna allmännyttan, inte egennyttan. Man gör det för att man vill bidra till att göra Lidingö ännu lite bättre. Sen har vi, helt naturligt, olika syn på hur vi uppnår det målet.

Jag ser många politiker lägga ner enormt mycket tid och kraft på sina uppdrag och har själv börjat inse att det är tufft och att kombinera politik med förvärvsarbete, familjeliv och övriga aktiviteter.

Hur tufft det är avspeglar sig också i statistiken. Var fjärde kommunpolitiker, 23 procent, lämnade sitt uppdrag under förra mandatperioden. De flesta var fritidspolitiker. Avhopp är vanligare bland kvinnor och bland yngre politiker. Vid senaste kommunfullmäktigemötet entledigade vi inte mindre än tolv stycken förtroendevalda här på Lidingö. Detta redan sex månader efter valet.

Jag hoppas att arvodesfrågan inte kommer att förhindra en mer generell diskussion om politikernas villkor. Frågan är större än antalet kommunalråd och de enskilda kommunalrådens ersättningsnivåer.

Själv är jag av åsikten att demokrati och medborgarinflytande måste få kosta. Vi behöver fler politiker inte färre. För ju färre politiker vi har desto fler beslut kommer att tas av tjänstemän som inte på samma sätt är påverkade av folkstormar som politiker med ambitioner att bli omvalda.

Att vara politiker är inte, och skall inte vara, ett nio till fem jobb. Man måste ständigt vara redo att möta sina uppdragsgivare, d.v.s. väljarna, på jobbet i skolan, i matvaruaffären och på fritidsaktiviteter.

Därför vill jag rikta ett tack till alla er, oavsett partibeteckning, som är politiker. Jag vet att ni försakar tid med familj och nära och kära för att verka i demokratins tjänst. Ni förtjänar inte förakt. Ni har min fulla respekt och aktning.

Erik Öberg (L)”