Majoritetens trafikpolitik ligger i spillror

Den politiska majoriteten på Lidingö har vaknat till sedan den ”tysta majoriteten” talat om vad som blev fel vid bl.a. Näset. Majoriteten avbröt Sverigeförhandlingen onödigt bryskt utan ordentlig diskussion om villkoren för tunnelbana till Lidingö. Man vill snabbt driva igenom upphandling av en lågbro utan att veta hur Lidingöbanans framtid ska utformas. Hur har man ställt sig till expressbussförbindelse från Lidingö via Norra Länken till Täby C eller en stombusslinje från Rudboda via Lidingö Centrum, Ropsten och till Stockholms västra förorter via Karolinska Sjukhuset? ”Vad har majoriteten gjort för att dessa förslag ska förverkligas” frågar Göran Tegnér (L) i nedanstående debattartikel.

Nu gör majoriteten en pudel och erkänner en lång rad trafikpolitiska misstag. Det är bra att den styrande majoriteten nu inser att de har misslyckats och att det behövs en rejäl översyn.

Man säger nu att man nu ska ”skapa mångdubbelt fler p-platser än vad som försvann” på Näset, att snabbcykelbanan på Norra Kungsvägen ”inte blev bra” och att man ”brustit i dialogen” vad gäller timglashållplatsen vid Skärsätra skola.

Mångdubbelt fler p-platser! Bara nu inte majoriteten kommer på att flyktingpaviljongerna ska förläggas på parkeringsplatserna.

Men det är inte bara dessa tre felgrepp som behöver ”ses över”. Det saknas och därför behövs det en helhetssyn på hur Lidingö ska utvecklas med fler bostäder och bättre kommunikationer.

Sverigeförhandlingen avbröts onödigt bryskt i förtid utan en ordentlig och förutsättningslös diskussion om villkoren för tunnelbana till Lidingö. Om bostadsbyggandet tassade den inbördes oeniga majoriteten som kring het gröt. Någon förankring hos medborgarna om hur mycket vi behöver bygga har man nogsamt aktat sig för.

Flera partier, bl.a. Lidingöpartiet som sitter i majoriteten, har uttalat sig för att utan tunnelbana till Lidingö bör frågan om att dra om Lidingöbanan via Lidingö Centrum tas upp på dagordningen. Då aktualiseras frågan om hur en sådan omdragning ska finansieras och hur detta projekt i så fall påverkar utformningen av Lilla Lidingöbron – med en låg eller en hög anslutning på Lidingösidan. Detta projekt förutsätter självfallet omedelbara förhandlingar med landstinget. Vi behöver i detta fall en strategi för hur många bostäder Lidingö är beredd att bygga för att förbättra trafikunderlaget. Men inte ett knyst från majoriteten om denna fråga.

Nu vill i stället majoriteten snabbt driva igenom en upphandling av en lågbro utan att ha några svar på hur Lidingöbanans framtid ska utformas.

Vi vet redan nu att Stockholms detaljplan för Ropsten innebär att gångavståndet mellan Lidingöbanan och tunnelbanan kommer att förlängas med cirka en arbetsvecka per år, eller med ett arbetsår under ett yrkesliv. Men majoriteten har hittills tigit som muren om denna försämring.

Frågan om Spårväg City hänger i luften, mest beroende på att Stockholms stad och landstinget inte är överens. Landstinget vet inte själva om det ska bli enkel- eller dubbelspår på bron, ändå vill majoriteten skynda på beslutet om Lilla Lidingöbron. Konstig timing, minst sagt.

Liberalerna la därför ett nämndinitiativ på förra kommunstyrelsen där vi föreslår en fördjupad utredning av kommunens samlade transport- och kommunikationsbehov för att få den bästa lösningen för Lidingö både på kort och lång sikt. Planeringen för en bro som ska stå i 100 år får inte vara kortsiktig.

Vi liberaler har i flera år varnat för att Lidingöbanans nya vagnar skulle medföra brist på sittplatser. Vi har pläderat för en expressbussförbindelse från Lidingö via Norra Länken till Täby C, eller åtminstone till Danderyds sjukhus. Vi har i flera år argumenterat för en stombusslinje från Rudboda via Lidingö Centrum, Ropsten och till Stockholms västra förorter via Karolinska Sjukhuset. Vad har majoriteten gjort för att dessa förslag ska förverkligas? Och varför har landstinget inte satsat ett enda dugg på dessa goda idéer? Det kanske beror på att Lidingö stad behöver visa sin goda vilja att bidra med en gnutta fler bostäder, så att trafikunderlaget kan motivera en och annan förbättring av kollektivtrafiken här på ön. Var finns majoritetens strategi för ett sådant samordnat utvecklingspaket – bostäder och infrastruktur, som löser de riktigt stora problemen?

Kommer sådana här strategiska överväganden ingå i översynen?

I flera års tid har jag i tekniska nämnden hävdat att bilister också är människor med krav på god framkomlighet och behov av att få livspusslet att gå ihop. Då duger det inte att i miljöprogram bestämma hur många procent av resenärerna som ska färdas till fots, per cykel eller kollektivt till arbete och skola och till fritidsaktiviteter. Då duger det inte att systematiskt plocka bort parkeringsplatser lite här och där. Vi lever i ett samhälle med ett fritt konsumtionsval. Hur man tar sig till olika aktiviteter bör resenärerna själva bestämma i ett liberalt samhälle, anser jag.

Nu börjar majoriteten inse sina felaktiga beslut. Det är bra, om än lite sent påkommet. Ett stort tack till den tidigare s.k. ”tysta majoriteten” som nu har uttalat att allt detta varit fel. Nu börjar majoriteten att lyssna på medborgarna. Det är på tiden, men bra.

Om majoriteten hade lyssnat lite mer på oss inom oppositionen tidigare, hade denna genanta fadäs kunnat undvikas. Men bättre sent än aldrig. Välkommen till verkligheten!

Göran Tegnér, (L) ledamot i tekniska nämnden